• S/Y Pavitra

    a trustafari joins the water tribe

  • About ME & S/Y Pavitra

    out of the black , into the blue

    ME

    Leif Eriksson...a name carrying a certain historical burden...if you're a sailor. And already there a self-explanatory call from the big blue arrives. Ever since eternal days back I'm drawn to water, sea, nature, voyages and environmental issues. I had my first threehundredsixty degrees capsize during a storm in the seventies, in a small english wooden sailboat. From then on my skills have seen brighter days ( with the exception of a few incidents.. hmm...hrrmm... )
    I abandoned sailing life for many years due to family duties, workaholic tendencies, career, travel and work in several countries around the world etc. Now I'm back full time at sea, living aboard. After a painfull divorce (... better to have loved and lost than never to have loved at all ... ), financial backlash ( well, it's just money... ) , a couple of friends and family who passed away through cancer, suicide etc... I realized that the only permananence there is, is impermanence. Now does exists, then .. maybe not exists. Trust the moment. Be a trustafari.
    So, another new chapter in the wiggly story of my life. I've joined the water tribe. A profound feeling of freedom occupies my mind, a kind of nomadic dimension entering everyday life. I'm off the pier in just twenty minutes ready to leave. And the boat is of that stiff sturdy character that she could cross the any ocean with just some minor adjustments.
    To dwell so close to this limitless infinite big blue also affects your whole being, bringing a healthier, more spiritual aspect of calm, inner peace and simultaneously a deep sense of being energized. Like many of us perceive through being near the sea. Not to mention the decreased financial pressure that living aboard implies due to costs that are cut. Or the fact that you can cut working hours. Which brings even more freedom.
    An experience that deepens since 2013 when I moved aboard ...

     

     

    S/Y Pavitra

    ... which is a swedish Nardus 92, a thirty feet sturdy cruiser built 1976. Currently I'm moored in Långedrag, a well kept harbour on the outskirts of Gothenburg, Sweden, just a short leg from the amazing string of archipelagos that stretches all the way to the Norwegian boarder. This marina is since many years back a home for a bunch of sailors living aboard, currently there are around thirty boats with people overwintering.

    ego project ? No, eco project !

    One of my incentives for moving aboard is actually to try to live a simpler life in terms of material consumption, and to be able to live in a less destructive way in relation to environmental challenges. Challenges that is an obvious major threat to our whole planet. So far, I've got rid of the car, started bicycling, walking and going by tram and trains instead. I buy solely organic food, besides being a vegetarian since many years back.

    Concerning energy I have installed solar panels with enough capacity to run the fridge, computer, phone charger, music set, all LED lamps etc. Next step is to install wind generator and a wood- or biofuel stove. Then I'm off grid !

    Off the crazy fossile energy cycle, but closer to Mother Earth.

     

  • The Blog

    reflections and refractions

  • INFO IN SWEDISH

    Sedan ett par år tillbaka lever jag ombord på S/Y Pavitra, en 30 fots havkryssare från sjuttiotalet. Pavitra är en styv och snabb kopia på Albin Ballad, en klassisk världsomseglare.

     

    Om man en gång upplevt den meditativa stillhet och den energi man får tillgång till genom att leva nära naturen och havet, så är det svårt att få det ur blodet. I alla för mig. Hur man nu kan känna sådan harmoni genom att genomblöt snubbla omkring bland tampar och annat på en yta av tio kvadratmetrar ute på ett hav utan vare sig möjlighet att kliva av eller dra i handbromsen får väl förbli en gåta.

     

    En stark drivkraft för mig att flytta ombord på heltid är möjligheten att leva betydligt mer miljövänligt. Numera tar jag mig fram med hjälp av vinden, på cykel och ibland med spårvagn och tåg. Min energikonsumtion har sjunkit till en fjärdedel av vad jag tidigare haft, och all el jag förbrukar till dator, kylskåp, musikanläggning, telefonladdning etc kommer från 180 W solpaneler på båten. Så småningom skall en vindgenerator monteras på targabåge på aktern, och värmen i båten som idag kommer från landström skall ersättas med biobränsle-baserad värmare och en vedkamin.

    Jag försöker också konsumera så lite jag kan, köper endast ekologisk mat och är vegetarian sedan 40 år tillbaka.

     

    Och naturligtvis handlar det här om frihet. Kanske om att känna enhet med något som de flesta av oss i den moderna s.k civilisationen numera är ganska avskurna från inne i städerna. Kanske om möjligheten att leva ett enklare liv i en tid när vi förväntas hantera och förhålla oss till ett outsinligt brus av information, en allt hetsigare konsumtionstakt som förstör denna fantastiska planet vi borde se som en gåva att vårda och att leva i harmoni med.

     

All Posts
×